YOGA, INTE KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET

Jag minns än idag den första Yogaupplevelsen i mitt liv. Det var på ett gym i Lund där jag bodde under studenttiden. Min kompis hade tipsat mig och sagt att det var så skönt att stretcha lite efter träningen och att det bästa var på slutet då man bara låg ner på mattan och vilade/spelade död.  Jag hade gått på meditationskurs tidigare men såg ingen samhörighet mellan yoga och meditation då. Andningen tyckte jag verkade svår och jobbig så den hoppade jag över. Det blev inte så många yogapass för mig i Lund. Yoga var för mig då mest en jobbig position där man skulle ha huvudet neråt och stanna i flera andetag. Den jobbiga ställningen jag beskriver är Adho Mukha Svanasana, nedåtgående hund. Jag kände hur blodet rann ner i huvudet och ville bara komma ur den och ner i barnet igen, Balasana, ”baby pose”. Barnet, den position man alltid kunde återkomma till under passet. Där stannade jag mestadels av passet. 

Yoga är full av asanas att välja mellan. Idag finns de andra jag drar mig för och tycker är jobbiga. En yogalärare sa till mig en gång ”De asanas du tycker är jobbigast är oftast de du behöver mest.” Det ligger mycket sanning i det. I min yoga idag gör jag alltid (minst) en asana jag älskar och en asana jag tycker är jobbig.
Yogan nappade inte på mig då. Ibland får saker ta sin tid, det går inte att tvinga fram. För mig växte yogan fram, jag blev inte störtförälskad men idag är kärleken stark. Yoga är ”A way of life”. ”Yoga, my way of life”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s